5. Väckelserörelsens Riksgränsmöten månadsskiftet maj/juni 1905

Riksgränsmötena anordnades på fyra platser och var annonserade i flertal tidningar både i Norge och i Sverige. I Charlottenberg 27–28 maj i gränstrakterna Magnor/Skotterud. På Hånfjellet, 31 maj–1 juni på gränsen Töcksmark/Ørje, Øymark. I Dals–Ed 3–4 juni i gränstrakterna Kornsjø/Halden och i slutet av juli i Nössemark, på gränsen mot Bjørkebekk/Aremark. 

ANNONSEN SVENSKA MORGONBLADET DEN 5 MAJ 1905  ”KÖLENS KRISTUS” Stora svensk–norska missionsmöten vid Riksgränsen

Väckelserörelsens ledare var väl insatta och starkt engagerade i den politiska krissituationen

Dessa opinionsbildande förkunnare var genom sina kontakter klara över de förhållanden som rådde, när det gällde unionskonflikten. Föga anade man dock att dessa riksgränsmöten skulle hållas så nära inpå det s.k. 7:e juni–manifestet, där Norge ensidigt sa upp unionsavtalet och i praktiken avsatte kung Oscar II.

Unionen hade hela tiden varit föremål för missnöje från Norges sida, men från 1880 hårdnade klimatet ytterligare när kung Oscar II vägrade sanktionera Stortingets beslut att statsråden skulle få ha tillträde till Stortinget. Nästa konflikt kom när norrmännen själva ville utse sin personal och upprätta egna konsulat. Norge ville ha rätten att tillvarata sina egna utländska intressen. Det sistnämnda var nog en av de mest avgörande önskningar från norsk sida, vid alla dessa otaliga unionsförhandlingar, ett krav som envist avfärdades från svenskt håll och som slutligen fällde avgörandet. Detta utmynnade i norrmännens beslut att ensidigt bryta unionsavtalet med Sverige.95

Det var då i månadsskiftet maj/juni 1905, alldeles innan detta dramatiska politiska skede, som väckelserörelsens Riksgränsmöten anordnades. Göteborgs Veckotidning och Samuel A. Johansson hade sedan tidigare följt den allt mer hårdnade attityden i unionen mellan Norge och Sverige. I tidningen den 8 juni publicerades på samma uppslag, märkligt nog, artiklar med rubriken Norge gör revolution och referatet från de religiösa gränsmötena med politisk underton, under rubriken svensk–norska missionsmöten. 96

Samma dag, den 8 juni publicerades på första sidan i Smaalenenes Amtstidende, med utgivningsort Fredrikshald, hela den omfattande bön som Sam. A. Johansson bad vid gränsmötet i Dals–Ed, under rubriken Bön om fred i Norden, samtidigt som man på samma uppslag meddelar Stortingets sensationella beslut under rubriken: 

”Situationens udvikling. Stortinget handler. Regeringen betroet udøvende myndighed. Foreningen med Sverige ansees opløst. Kongen fratraat. En Prins av huset Bernadotte. Den 7de juni 1905”. 97

För att ytterligare understryka bredden och betydelsen av väckelserörelsens agerande hade man på en annan plats i det tidningsnumret tagit med en uppmaning till norska folket, att verkligen ta del av Samuel A. Johanssons bön. 

For fred i Norden! 

Foran i bladet gjengives den vackre Bøn, som prædikant Samuel Johansson fra Gøteborg holdt i Søndags paa Dals–Ed. Hr. Johansson er en af det svenske Missionsførbundets mest anseende predikanter, med stor inflydelse mellom det svenske Indremissionsfolk. Til svenske og norske Blade, der ønske Broderforholdet mellom Nordens Folk opretholdt, henstilles venligt, at de gjengive hr, Johanssons tale, for at den skal blive læst I de videste mulige kredse. Et godt Ord finde et godt Sted!98 

Lokala församlingar arrangerade gränsmötena

Håns missionshus.                                           Missionskyrkan i Charlottenberg
Backens missionshus i Nössemark.                     Marknadsplatsen på Marebacken i Dals-Ed

 Odhelius från den svenska och Ødegaard från den norska sidan var en sammanhållande länk 1905. Man kan lägga märke till att samtliga gränsmöten varade i två dagar, att samlingsplatserna var alldeles vid gränsen och att de hölls i både kyrka och missionshus och att lokala församlingar och missionsföreningar var ansvariga. Det gällde kallelse av talare och sångmedverkande, annonsering, servering och logi. 

Protokoll

Utdrag från olika rotokoll från Töcksmarks Missionsförening (nuvarande Töcksmarks Missionsförsamling) hämtat från Föreningsarkivet i Karlstad, visar på att man där anordnat riksgränsmöten redan 1902: 

Årsmöte 27/12 1902 Paragraf 15. ”Beslutade att även under 1903 anordna ett s k möte av förra hälften av Juni månad.” Årsmöte Protokoll 28/12 1903 Paragraf 11. ”Beslöts att även nästa år anordna ett ”gränsmöte”, men att en kommitté framledes skall tillsättas för att ordna därmed.” Extra sammanträde Protokoll 14 /5 1904. Paragraf 3. ”Till den kommitté som har att anordna och ombesörja med det som rör det s.k. Riksgränsmötet på Hånfjället utsågs…” […] Årsmöte den 28/12 1904. Paragraf 11. ”Beslutades att för nästa år, sommaren 1905 anordna ett s k Riksgränsmöte och för att ombesörja mötet, samt kallandet av predikanter vid detta möte uppdrogs åt en 10–mannakommitté sammansatt av […] Som sammankallande utsågs Albert Andersson Rösa.” […] (Vid årsmötet den 27/12 1905 och vid sammanträde den 12/5 1906 tas frågan upp om kallelse av talare för 1906 års gränsmöte).99

I protokoll från Dals–Eds friförsamling (senare Dals–Eds Missionsförsamling) från 1904, hämtar vi några paragrafer om anordnande av riksgränsmöte i Dals-Ed. Av okänd anledning finns inte föreningens engagemang för gränsmötet 1905 upptaget i protokoll för det året. Men av tidningsartiklar, och från historiska dokument vet vi att så var fallet. Protokollet från 1904 visar på en stor arbetsinsats av föreningens medlemmar: 

Den 5 juni 1904 Paragraf 4. ”Till förstärkning av kommittéer för Riksgränsmötet utsågs följande; Systrarna Amanda Henriksson, Katharina Bryngelsson, Amanda Jansson, Stina Lång, Katharina Olsson och Katrin Andersson. Till ordförande i Kvinnliga kommittén utsågs syster Helen Henriksson. Inkvarteringskommittén ökades med br. A Henriksson, Bryngelsson, Mossberg och Norman.” Paragraf 5. ”Br. Müllbock föreslog annonsera Riksgränsmötet i ortens tidningar; Uddevalla tidning, Elfsborgs Läns Annonsblad, Dalslandsposten, samt i norska tidningen Halden. Förslaget antogs, att ombesörja med nämnda annonsering utsågs br. E S Olsson.” Paragraf 6. ”Till ordförande i Manliga kommittén utsågs br. Wallander. Till Ordförande i inkvarteringskomm. Br. Müllbock” Paragraf 7. ”Av läskedrycker beslöts att inköpa 1500 1/1 flaskor Limonad, 500 1/1 Enbärsdricka och utsågs br. E S Olsson att på bästa sätt inköpa desamma”.100

 Man kan också se från ett protokoll från Ungdomsföreningen i samma förening, den 19/6 1904 paragraf 3, att dessa beslöt medverka i riksgränsmötet. 

Pressklipp och referat från gränsmötena.

Arvika Tidning 30 maj

Referat från gränsmötet i Charlottenberg den 28 maj. 

Kölens Kristus. 

Nu dessa tider, då split och ofördragsamhet föds i brödrafolkens hjärtan, är det sämja.101 Vid Charlottenberg hölls i lördags och söndags ett stort s.k. gränsmöte, vilket var besökt av norrmän och stora delar av Östmarken samt av ett stort antal inbyggare från västra Värmlands skilda socknar. 

På lördags kväll hölls i missionshuset möte, varvid ett par talare uppträdde för en mycket talrik publik. Söndagen, då den egentliga festen skulle äga rum, ingick med strålande sol och en massa av människor från skilda håll började redan tidigt anlända. För att medverka vid mötet hade infunnit sig pastor Dæglum från Kristiania (Oslo), redaktör Østgaard från Drammen, rektor Pehrson från Kristinehamn, kyrkoherde Palmberg från Småland, samt predikanten Odhelius fr. Sunne, varjämte tvenne sångkörer, en svensk och en norsk, bidrogo till att höja stämning och andakt. 

Kl. 12 hölls möte i Tallmon i omedelbar närhet av den beryktade Karl XII:s källa. Här var en lövklädd talarestol rest, och hit strömmade i ett oavbrutet tåg massor av människor. De fylkade sig kring talarstolen och pred. Odhelius hälsade först i varmhjärtade ordalag skarorna välkomna till frid och gudstjänst i skogens helgedom och lyste till sist välsignelse över Sverige och Norges folk. Efter en sång av den svenska kören, bestegs talarstolen av redaktör Østgaard, som med ledning av Matt 28:16–20 höll ett föredrag, fullt av kraft och liv. Han talade om väckelsen bland Norges folk och han bad Gud att den måtte sträcka sig även till svenska bröder. 

Nästa talare var kyrkoherde Palmberg, som med kraft och entusiasm predikade över dagens högmässotext. Han talade om ordet, det mäktigt skapande, det största i himmel och på jord. Han talade om frälsning och nåd och om den vind, som blåste över Norges och Sveriges land. Till konungen avsändes därefter följande telegram: 

Konungen Stockholm. ”Svenskar och norrmän, samlade i endräkt, till ett större religiöst möte i Charlottenberg, nedbedja utöver Eders majestät Guds välsignelse, samt att han Måtte leda de unionella förhandlingarna till ett gott resultat. Østgaard. Odhelius”. 102

Referatet fortsatte från gränsmötet i Charlottenberg med ett framträdande av Carl Pehrson, som under flera år varit föreståndare för Betlehem Missionsmenighet i Oslo. 

 Så framträdde rektor Carl Pehrson, Kristinehamn och höll ett tal, däri han bad Gud, att han måtte hålla sin skyddande hand över folken på båda sidor om Kölens fjäll. Ej måtte mörkrets och ondskans makter verka, utan kärlek, ren och sann, skulle leda de tvenne folkens strävan efter frid och frihet. Han bad Gud skydda konung och fosterland och fäderneärvd frihet. 

Han ville genom de närvarande hälsa Norges hela folk att aldrig har en tanke på blodig fejd fått rum i svenskars hjärtan. Nej, Sveriges folk sörjer över den anda, som besjälar dessa bröder på andra sidan Kölen, ty de älskade detta folk sedan långliga tider. Han bad till Gud att de, som sökte så oro och tvedräkt måtte komma på skam och att han, den högste, måtte taga saken om hand. 

Sedan svenska sångkören sjungit ”Om du i verlden vanker” framträdde pastor Dæglum från Kristiania (Oslo) och höll med ledning av Fil. 1:20–23 ett gediget föredrag. Som siste talare uppträdde rektor Pehrson, som höll ett varmhjärtat, med känd förmåga framsagt föredrag. Efter att predikant Odhelius avslutat mötet med bön och sångarna ytterligare låtit höra sig var det härliga friluftsmötet slut och skarorna drog från skogens halvskymning ut i det strålande solljuset. 

Och vidare från referatet i Arvika Tidning skriver tidningsredaktören att mötet hade präglats av sann förståelse och brödrakärlek eftersom tonvikten i samlingarna inte varit politisk. 103

[…] I missionshuset var anordnat servering innan mötet på kvällen skulle hållas. Vid detta möte, som började kl. 7 och vilket egentligen var avsett för ungdomen, talade rektor Pehrson, redaktör Østgaard och pastor Dæglum, varjämte sång av såväl svenskar som norrmän presterades. Först fram emot halv 10–tiden var det stora ”gränsmötet” slut och skarorna troppade av åt skilda håll. Det hela hade präglats av sann förståelse, av religiöst nit och brödrakärlek, men så hade det ju inte heller varit politiska saker som förevarit utan här endast gällt att dyrka den Gud, som nog ock skall veta att skydda de folk, som bygga å båda sidor om Kölen. 

Från konungen ingick följande svar på telegrammet, som avsänts till honom: ”Herrar Odhelius och Østgaard, Charlottenberg. Jag tackar för mottagandet av hälsningstelegrammet och uttalar samma önskan om Brödrafolkens väl”. Oscar.104

Drammens Tidende hade den 8 juni ett utförligt referat från gränsmötena. 

De religiøse grensemøter Svenske og norske endrægtig sammen i tusindvis.105

[…] Det andre grensemøde holdtes Kristi Himmelfartdag paa Hånsfjeldet mellom Ørje och Tøksmark lige ved grensen. Norge havde ikke alene tænkt, men ogsaa udtalt, at det var resikabelt at have mødet under disse forholde, men den store mængde lyttede opmerksom till Fredens Evangelium, og det var, som et guddommeligt velbehag hvilede over os. Man anslog de forsamlade till 3000, og antagelig var det omtrent lige mange fra Sverige og Norge. 

    Det tredie grænsemøde holdtes nu sist søndag ved Ed. Dette var agsaa et meget vellykket møde.Folk var fremmødt fraa forskjellige stader, bl.a. fra Tistedalen og Fredrikshald paa Norsk side. Da Herrens Ord prædikedes, var det, som enhedens hand kom over den store forsamling, og da det blev bedt for begge land, kjende man ligesom en særlig enstemmighed. 

Følgene resolution vedtogs: ”Svenske og norske, talrigt forsamlede til religiøst Grænsemøde ved Ed, henstiller til Broderfolkene om alvorlig bøn til Gud, at freden mellom Nordens folk maa bevares og styrkes til hverandres vel”.106 

Verdens Gang har flera inslag från gränsmötena:

Den 5 juni under rubriken ”Et grensemøde” från gränsmötet i Dals–Ed. Den 7 juni med rubriken: ”Religiøse Grensemøder” från gränsmötena i Charlottenberg och ”på et fjeld mellem Ørje og Töcksmark”. Den 9 juni under rubriken ”Bön om Fred i Norden” där man publicerar delar av den uppmärksammade bön Sam. A. Johansson bad vid gränsmötet i Dals–Ed den 3–4 juni, översatt till norska. Den 11 juni under rubriken ”Forsikring om Fred” införde man telegrammet som pastorerna i Halden sänt till Svenska Missionsförbundets årskonferens i Stockholm och det svarstelegram bl.a. Waldenström förmedlat. 

Stormöte i Dals–Ed 1898 med P P Waldenström  Så kunde det sett ut på gränsmötet där1905.

Svenska Morgonbladet den 8 juni

Religiösa gränsmöten höllos, som förut nämnts, förra veckan: den 28 maj vid Charlottenberg, Kristi Himmelsfärdsdag på Hånsfjället och i söndags i Dals–Ed. Mötena voro, skriver en korrespondent till Morgenbladet, i flera afseenden märkliga och torde bliva inledningen till en rörelse, som kan bliva av stor betydelse under den nuvarande situationen.107  Øvre Smaalenene, Fredrikshald den 4 juni 

Grænsemødet i Dals–Ed var besøgd af omkring 1000 Mennesker. Det var helt av religiøs art, men Understrømmen i Talene var Bekymring over den politiske Stilling med Bøn om godt Samhold i Norden. Ved Møtets avslutning vedtoges en Resolusjon av omtrent følgende Indhold: ”Svænsker og Nordmænd forsamlede til Grænsemøde ved Ed henstiller til Brødrefolkene, at de alvorlig og endræktig forener seg i Bøn til Gud om, at Freden mellom Nordens folk maa til deres felles vel bevares og styrkes.” Dertil sluttede seg en gribende Bøn for Fred i Norden av Predikant Samuel Johansson fra Gøteborg. Den hele Forsamling reiste seg og tilkjennegav ved håndsoprækning sin Tilslutning, og mange græd høit. En Mand af anseelse i religiøse kredse udtalte, at man fra Grænsebygdene burde foretage et stort Demonstraasjonstog108 til Norge for at give Vidnesbyrd om det svenske Folks følelser. Nogon anden ”Promenad” till Norge ansees overflødig. 

Göteborgs Veckotidning den 8 juni 

Svensk–norska missionsmöten har hållits även i år, ett vid Charlottenberg den 27 och 28 maj, där man antog att 1.500 personer från båda landen var samlade. Ett vid Hanfjäll (Hånsfjället) på själva gränsen mellan Töcksmark och Øjemarks socknar den 31 maj och den 1 juni (Kristi Himmelsfärdsdag), där man ansåg att 3000 var tillstädes och ett möte vid Ed den 3 och 4 juni, där omkring 1000 personer var på söndagen församlade. Talare på mötet i Charlottenberg var pastorerna H. Daeglum från Kristiania (Oslo) och K. Palmberg från Jönköping, redaktör Pehrson från Kristinehamn och predikant Odhelius från Sunne. På möte i Hanfjäll (Hånsfjället) talade pastor Palmberg, redaktör Ødegaard, pastorerna Barrat och Odhelius. På mötet i Ed talade Odhelius, Østgaard, Sam. A. Johansson från Göteborg och pastor A C Ødegaard från Fredrikshald (Halden). […] Därefter uppmanades Sam. A. Johansson att leda församlingen i bön, vilken på begäran här meddelas.

Smaalenene Amtstidende 8 juni 1905

.

Samuel A Johansson

Bön för fred i Norden.109

 Trofaste himmelske Fader! Tack att vi arma stoft får kalla Dig så! Tack att Du har fadershjärta för oss och med glädje ser, när vi människobarn med förtroende åkallar Dig som vår fader! 

Vi, här församlade, både svenskar och norrmän, nalkas nu gemensamt din nådatron i gemensamt behov. Att Du ännu har fadershjärta för brödrafolken, därpå har vi många bevis och inte minst det, att Du i närvarande tid kraftigt besöker oss med nådens och sanningens vindars milda susning på det vi må kunna besinna, vad som tillhör vår frid och bli omvända från mörkret till ljuset, från synd till rättfärdighet, från satans makt till Gud och därför tackar vi Dig! Den sak vi nu frambär inför Dig är den disharmoni, som i unionellt hänseende uppkommit mellan brödrafolken. 

Det heter om Dig, du allsmäktige Fader, ”att Du vänder folks tankar” och ”att Du leder folks och furstars hjärtan som vattenbäckar”. På denna grund ber vi dig: Vänd tankarna så och led det hela så, att hur det må gå med unionen, friden dock må bli rådande och att brödrafolken blir skonade för krigets fasor! Vi bekänna inför Dig, att båda folken inte förtjänat bättre än en sådan tuktan. Vi har åtnjutit en 90–årig fred. Det finns nu ingen, varken norsk eller svensk. Som erfarit vad krig vill säga, men vi har icke som vi bort besinnat denna nådesförmån, som inga andra folk fått åtnjuta, varför vi inte heller med helt hjärta tackat Dig därför utan ledda av en ond tidsanda, har vi låtit högmodiga, ärelystna och andra egoistiska intressen allt för mycket bli rådande så väl brödrafolken emellan, som från individuell synpunkt, icke besinnande att det som gagnar det hela gagnar också bäst individen och tvärt om. Så har båda folken missbrukat dina stora nådesgåvor till den grad, att de nu står i fara att uppträda fientligt mot varandra. Fräls oss från detta medgångsmissbrukets berusning! 

Barmhärtige Fader! Förlåt svenska folket dess dårskap och all dess synd, vilken Du bäst känner! Förlåt svenska folkets regering och dess ledande män all dess synd och all brist i vishet och förstånd! Förlåt norska folkets dårskap och all dess synd! Förlåt dess regering och dess ledande mäns synd och all dess brist i vishet och förstånd! Ja, handla inte med brödrafolken efter vår synd och vedergäll oss inte efter våra missgärningar, utan handla med oss i nåd och försoning! 

Giv vår gemensamme älskade konung det förstånd, den vishet och den lugna opartiska besinning han behöver i denna sak! Giv den svenska regeringen det förstånd, den vishet och den oegennyttiga opartiskhet, som för denna sak är nödvändig! Giv på samma sätt den norska regeringen det förstånd, den vishet och opartiskhet hon behöver, på det att konungen och regeringarna, ledda av fridens och kärlekens ande, med oförvillad blick och sunt omdöme må komma till sådant beslut, att vi blir förskonade från krig och att frid och inbördes gott samförstånd må bliva rådande. Undanröj allt, som står hindrande för ett sådant resultat! 

Fridens Gud! Låt inte brödrafolken bli ett ris för varandra, eller söla sig i varandras blod! För ditt namns skull, avstyr en sådan dårskap, ty tvistesaken är inge värd en enda droppe människoblod. Saken gäller blott förgängliga ting och kan, om blott gott samförstånd och ömsesidigt tillmötesgående i rättfärdighet och kärlek får råda, utjämnas till det helas väl! 

Vi ber dig o fader, att Du värdes icke blott förskona oss från krig i dess blodiga form; förskona oss även från ett upphetsande och till ont retande ord och pennkrig! Bevara oss från lömskt och försåtligt skvaller, förtal, misstydning och diktade lögner, vilket allt föder, göder och när missförstånd och ömsesidig bitter misstänksamhet. 

Bevara vår tidningspress från en ond andemakt i detta avseende. Låt alla, som för pennan, besinna sitt stora ansvar för utgången av denna sak, ty dess inflytande är större än någon annans. Led pressen så, att dess inflytande genom sanningen och rättfärdighetens uppenbarande i lugn, vishet och kärlek må befordra friden!

Fräls brödrafolken från all ond äregirighet och stortalighet, ty på ömse håll har vi orsak till ödmjukhet. Vad har vi, som vi inte har fått! Vad förmår väl vi, om Du, o Gud, står oss emot, ”ty Du står emot den högmodige, men den ödmjuke ger Du nåd”. Låt oss genom det rysk–asiatiska kriget inse, att stortalighet och förlitande på egen kraft ger icke seger, men att vandra i din fruktan, det hjälper, ”ty Du har behag till dem som fruktar Dig, dem som tröstar på din nåd”. Ja, o himmelske Fader, giv frid från alla synpunkter! Giv frid mellan brödrafolken! Giv frid på jorden! Låt den sång, som dina änglar sjöng vid din Sons födelse, snart förverkligas genom evangeli rättfärdiggörande makt, på det Du, o Gud, må få den ära Dig tillkommer, frid bli rådande på jorden och till människorna välbehag! 

Ja, ännu en gång, o fridens Gud, giv frid i Norden! Giv frid på jorden genom din Son Jesus Kristus vår Herre! Amen. 110

Så fortsatte referatet i GV den 8 juni 1905 från det stora gränsmötet i Ed den 3 och 4 juni. 

[…] Denna bönestund var av synnerligen allvarlig betydelse, ja, de församlade bevisade med tårar sin allvarliga mening med bönen, i förhoppningsfull väntan att bli bönhörda. Därefter avslutades mötet med sång. Både från norsk och svensk sida hade man gjort vad man kunnat för att göra mötet festligt och uppbyggligt. En norsk sångkör från Tistedalen och en svensk från Bengtsfors sjöng omväxlande med föredragen och i sin helhet präglades mötet av en allvarlig stämning genom Andens kraftiga närvaro. 

Citat från Frans Oscar Myrén i Förkämpar i ”Markernas” Fromhetsrörelser: 

Särskilt gränsmötet i Dals–Ed sommaren 1905 blev ovanligt gripande och omkring 1.500 människor var med och sträckte sina händer mot himlen för att bedja om fredens bevarande, Intrycket av Samuel Johanssons i Göteborg bön vid mötet var ett av mina starkaste minnen.111 

I en jubileumsskrift för Bengtsfors Missionsförsamlings kör, där Myrén var ledare under många år, och var den kör som medverkade vid gränsmötet i Dals–Ed den 3–4 juni 1905, skriver Frans Oscar Myrén, när han sammanfattar de många åren i körens historia med att ”en av de absoluta höjdpunkterna för kören var deras medverkan vid riksgränsmötet i DalsEd i juni 1905”.112

Och från en artikel i Årsboken för Värmlands och Dalslands distrikt av Svenska Missionsförbundet 1941113 under rubriken ”Minne från forna gränsmöten”skriver Frans Oscar Myrén:

 Stor oro. […] Det första gränsmötet, som jag kan minnas kungjort som sådant, hölls i Dals–Ed under sommaren 1905. Det var för gränsbygden och våra två länder ett år av förstämning i vidaste kretsar. För egen del var jag den tiden orolig och väntade många nätter på mobiliseringsorder, kanske under intrycket härav såg jag i en dröm en stämpel i eldskrift på himlavalvet. Den hade i utseende likhet med de stämplar, som ofta användes på pastorsexpeditioner: en rund cirkelyta med eldstrålar från periferien. Inuti cirkeln stod skrivet med eldskrift på tre språk, franska, tyska och engelska: ”stor oro”. Och så blev det i sanning det året, en stor oro. 

Det var ju detta år, som även rysk–japanska kriget pågick. Men det var ju till mötet i Dals–Ed vi skulle. I detta möte, som verkligen var ett stormöte, deltog från västra Dalsland största antalet. Men norrmännen var mycket starkt representerade med deltagare från Halden och angränsande bygder, en del även från Oslo. Flera norska predikanter deltog med värmande predikningar, dessutom från Sverige veteranen Samuel Johansson i Göteborg och O B Odhelius i Sunne, den sistnämnde som mötesledare. 

Samuel Johansson insats denna dag var säkerligen dagens tyngst vägande inlägg. Alla tal, liksom även den unisona sången och körsången andades allvar och bön. Från Sverige deltog Bengtsfors sångkör, tillhörande friförsamlingen. Norrmännen mötte upp med Tistedals baptisters sångkör.  Vänskapsband. 

Under rasten fick vänner från båda landen tillfälle hälsa på varandra. Det var många kända ansikten från Norge, åtminstone hade jag många bekanta därifrån på mötet. Dessa möten är alltid förbrödrande. Och man känner hur mycket vi har gemensamt med kristna från andra länder och folk. Det kristliga inflytandet från staden Halden har i Dalsland satt djupa spår, ty där har flera kolportörer fått sina första väckande intryck. När rasten var över, samlades man åter till predikan och sång. 

Under detta sist möte föreslog mötesledaren Odhelius en bön för fredens bevarande mellan Sverige och Norge. Han vidrörde i försiktiga ordalag den ömtåliga situationen mellan båda brödrafolken, vilka under denna tid på året var ganska spännande. Så frågade Odhelius hur många, som ville vara med om att bedja Gud att bevara freden, och i samma ögonblick sträcktes allas Händer mot höjden. Det var till och med för mötesledaren överraskande, för han ropade: ”Se en skog av händer!”. 

Därefter ledde Samuel Johansson från Göteborg i bön. Det blev en bön sådan, att man aldrig glömmer intrycket därav. Men det var icke blott Samuel som bad. Det var ett sorl av böner, då den stora skaran, uppgående till 1.500, instämde med den gamle veteranen.114