Komminister Norstedt

En av de ledande personligheterna från väckelsefolket i Nössemark, som Viktor Myrén nära och äkta skildrar, är komminister Oskar Norstedt. Myrén nämner om att Norstedt var nitisk och orädd i sin tjänst som präst. Han var ofta på besök ute i gårdarna. Besöket innehöll för det mesta en andakt, där han ibland gick till hårt angrepp mot lönnbränneri och det katastrofala spritmissbruk, som höll på att ödelägga hela bygden och var en plåga över hela vårt land.

Det var inte alla som uppskattade Norstedts frimodighet på det området. Vid ett tillfälle, berättar ett barnbarn till honom, blev han beskjuten, när han kom åkande med sin häst och tvåsitsiga kärra, där också hans dotter denna gång var med. Det kunde ha slutet väldigt illa, men Norstedt stannade och gick bort och talade med gruppen av män, där skotten kom ifrån.  På kvällen knackade det på dörren till Prästgården, där den man som avlossat skotten kom och bad om förlåtelse för sitt handlande.

Viktor Myrén berättar att Norstedt hade det trögt i början i Nössemark, men att han allt mer vann folkets förtroende och respekt. Komministertjänsten i Nössemark innehade han åren 1865 – 1880. Läs gärna i Myréns; ”Mästaren vid Gränsen” under rubriken; ”En syn i natten” om den så dramatiska kamp som Norstedt hade. Tvivlet om tron på en allsmäktig skapare och om hur han skulle kunna förmedla hopp och tröst till människor i fattigdom, sjukdomar och misär.

Om hur han for till den kände missionsledaren och bibelkunnige Peter Fjellstedt, bosatt i Kila i Värmland. Det samtal som följde vid deras korta möte, där Norstedt fick delge sin kamp och vånda, avslöjar något av vad som är grundläggande i den kristna tron. Detta blev också början för honom i hans kamp tillbaka till en tro, fylld av välsignelse, under och tecken, och en ny tid av uppvaknande och väckelse.

Viktor Myrén menar, att den nattliga kampen och våndan, och det Norstedt fick uppleva i ”En syn om natten”, och om hur han på Pingstdagen i predikan upplevde sig fyllas av Guds Helige Ande, blev en av gnistorna till den väckelse, som Myrén skrivit om i sin trilogi: ”Mästaren vid Gränsen”, ”Det goda fotspåren” och ”Det förlovade landet”.